Rättvisa - spänningen mellan forskning och politik, neutralitet och aktivism

Klimatnödläge – här och nu

En av kursens föreläsare, Martin Hultman, docent på Chalmers var tydlig – vi har ett klimatnödläge just nu. Även i Sverige. Genom en historisk tillbakablick till 1960-talet går det att argumentera att det fanns en tid då det kunnat stanna vid upphettning, det fanns en tid då klimatvetenskapliga resultat togs på allvar över hela det politiska spektrumet. I artikeln Three Decades of Climate Mitigation: Why Haven’t We Bent the Global Emission Curves skriver Martin tillsammans med flertalet andra forskare om hur och varför kunskap förnekas och på vilka vis en nödvändig samhällstransformation blockeras.

Aspekter av rättvisa 

Genom att kombinera klimatomställningen med rättviseperspektiv öppnas nya möjligheter upp för en hållbar omställning av samhället. Kursen problematiserade rättvisa och flera olika perspektiv togs upp. Att definiera rättvisa är svårt, men några av de aspekter som diskuterades i kursen var:

• Distributiv rättvisa – hur ansvar och rättigheter fördelas 
• Procedural rättvisa – vilka får delta i beslutsfattandet?
• Global rättvisa – vilka som drabbas hårdast kontra vem som bär ansvaret
• Intergenerationell rättvisa – rättvisa mellan generationer och över tid
• Dekolonialt perspektiv – klimatkrisen har sina rötter i en historia av kolonialism, exploatering och expropriering
• Ekologisk rättvisa – naturens rättigheter  

Dessa perspektiv går ofta inte hand i hand och kan motsäga sig varandra.  

Bild

Affektiv pedagogik – att nå omställning genom känslor 

Genom att arbeta med så kallad affektiv pedagogik där andra sinnen öppnas kan klimaträttvisa utforskas. Dagens undervisning har ofta ett intellektuellt fokus, men kunskap leder inte nödvändigtvis till att vi agerar. Det finns en risk att ohållbara mönster reproduceras i högre utbildning och skapar förhållningssätt som gör att vi distanserar oss från världen. Utbildningen som rör sig på gränsen mellan vad som är känt/kännbart och vad som är okänt/svårupplevt behövs. Andra sinnen och upplevelser har potential att skapa förändring, risker och konsekvenser behöver vara kännbara.

Genom en övning ledd av Julia Norman, social-and climate justice-aktivist, fick doktoranderna möjlighet att känna och uppleva klimaträttvisa genom en fiktiv händelse – Vad händer i Loukta? Doktoranderna fick ta sig an olika roller och styrdes av olika logiker och mål. Övningen gav en möjlighet att både uppleva orättvisor och även reflektera över sin egen och andras roller och drivkrafter. 

”Klimatkrisen är inte en isolerad kris, den är sammanflätad med koloniala strukturer, klassklyftor och maktordningar. Den gröna omställningen riskerar att reproducera samma logik av exploatering och expropriering. Genom affektiv pedagogik kan vi inte bara förstå, utan också närma oss upplevelsen av orättvisorna, och skapa utrymme för kollektiv reflektion och förändring”, säger Julia Norman, Nordic Climate Justice Program. 

Exkursion – en resa genom segregationens Norrköping

Bild

Kursen gav även möjligheter att reflektera kring rättvisa via en resa genom segregationens Norrköping med tvåans spårvagn från ändhållplats till ändhållplats, det vill säga Fridvalla och Kvarnberget. Inför resan fick doktoranderna läsa en text skriven av professor Magnus Dahlstedt, hämtad ur hans kommande bok Roadtrip genom Tidö-Sverige, som återger just en tur längs samma spårvagnsspår. Syftet med just detta inslag i kursen var att påvisa hur vi bara genom att färdas genom landskapet ges goda möjligheter att få syn på flera av de spänningar och omständigheter som beskrivs i de ofta abstrakta resonemangen om rättvisa. 

Rättvisa – ur ett dekolonialt perspektiv 

Det dekoloniala perspektivet på rättvisa var något som kursen utforskade särskilt. Tanja Winkler, professor, University of Cape Town var inbjuden för att prata om ämnet. Postkoloniala perspektiv utgår från erfarenheter av att vara framställd som ’den andre’, erfarenheter som kopplar människor till särskilda platser, och som ofta kommer till uttryck i föreställningar om att inte höra till, att vara exkluderad från de privilegier och rättigheter som definierar vithet. Dekoloniala perspektiv handlar om att tänka om och erbjuda radikalt annorlunda synsätt som inte tar sin utgångspunkt i ett Eurocentriskt, västerländskt tänkande. 

”Globala orättvisor och klimatförändringar är tätt sammankopplade. Vår överkonsumtion och tillväxtpolitik leder till allvarliga klimatkonsekvenser på södra halvklotet, men också till exploatering av arbetskraft, svåra levnadsförhållanden och migrationsströmmar. Oförmågan att se hur allt hänger samman är nedslående. Vi ser att det är viktigt att diskutera dessa frågor och lyfte dem särskilt i denna kurs”, säger Kristina Grange, professor i stadsbyggnadsteori, Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers och kursansvarig.  

Tanja Winkler, professor vid University of Cape Town i Sydafrika, och Adrian Groglopo, universitetslektor, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, bidrog med olika perspektiv på dekolonial rättvisa. Adrian lyfte de strukturella, globala perspektiven medan Tanja riktade in sig på lokala och dekoloniala arbetssätt. Tillsammans ledde de även ett samtal om dynamiken mellan forskning-politik och neutralitet-aktivism.

Skrivandets politik 

Ett annat moment i kursen fokuserade på skrivandets politik där Athena Farrokhzad, poet, dramatiker, översättare och litteraturkritiker och även gästprofessor i Tage Danielssons namn vid Linköpings universitet var inbjuden som gästföreläsare. Athena presenterade sina egna erfarenheter och tankar om skrivande och poesins makt när det gäller att både beskriva verkligheten och bidra till förändring i en strävan efter rättvisa. Presentationen öppnade upp för ett tankeväckande samtal om såväl villkoren för som utmaningar med olika typer av gestaltning, inom kultur och vetenskap. Kanske är poesins skapande trots allt inte helt olik vetenskapens, med tanke på att fantasi och nyfikenhet är väsentliga inslag i båda av dessa sammanhang. 

Med avstamp i Athenas reflektioner gavs doktoranderna i uppgift att utifrån sina respektive avhandlingsprojekt ta ut svängarna och skriva en varsin examinationsuppgift i form av ett brandtal – som i fri form formulerar vad som egentligen står på spel i avhandlingsprojektet, vad gäller rättvisa. Med denna uppgift var ambitionen att doktoranderna skulle få prova på hur det kan vara att använda skrivandet på ett friare och mer kreativt sätt än vad som annars är brukligt inom det vetenskapliga skrivandet.      

”Det är egentligen ganska märkligt, men att skriva en avhandling handlar i hög grad om det mödosamma arbetet att skriva. Ändå ägnas det i forskarutbildning generellt sett väldigt lite tid och uppmärksamhet åt just skrivande som metod. Med kursen har vi velat öppna upp för ett samtal som rör just skrivande. Vad är det vi gör när vi skriver? Vilken betydelse har formaten vi väljer att skriva i? Hur kan skrivandet vara ett medel för att åstadkomma förändring, i en strävan efter rättvisa?”, säger Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete, Linköpings universitet och kursansvarig.

Under höstterminen kommer den sista kursen ges inom Just Transitions, då är fokus på kapacitet och förmågor för en rättvis klimatomställning.

Om kursen

Kursen Rättvisans teori, praktik och politik gavs av Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) vid Linköpings universitet, Avdelningen för socialt arbete och Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik (ACE) vid Chalmers tekniska högskola, Avdelningen för stadsbyggnad. 

Tips på vidare läsning

• De sociala rättigheternas politik 
• Three Decades of Climate Mitigation: Why Haven’t We Bent the Global Emission Curves 
• Imaginaries and Expulsion: How 1,000 Temporary Accommodation Units For Refugees In The City Of Gothenburg Became 57 
• Democracy Otherwise: Learning From the South     
• Brandtal

Om Just Transitions 

Just Transitions är en forskarskola om styrning och ledning för rättvis urban och regional klimatomställning. Med stöd av sju doktorander som verkar i gränslandet mellan akademi och praktik undersöker vi hur en rättvis klimatomställning kan förverkligas på lokal nivå. 

Just Transitions leds från Linköpings universitet i samarbete med Urban Futures. Fem offentliga och tre akademiska parter ingår: Linköpings universitet, Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola, Linköpings kommun, Länsstyrelsen Östergötland, Norrköpings kommun, Göteborgs Stad och Västra Götalandsregionen. Just Transitions finansieras av Formas, ett forskningsråd för hållbar utveckling.