Healing Heritage - Remediation of polluted landscapes and rural public space

Fytoremediering som möjlig strategi för industrihistoriska områden

Bakgrunden till projektet var ett initiativ för att hitta ett nytt långsiktigt ägande av bruksområdet, initierat av konstnärskollektivet Not Quite som varit verksamt på platsen sedan 2002. Hanteringen av markföroreningar har varit en av de avgörande frågorna i denna process, liksom för många andra platser med liknande ambitioner. En lovande metod för detta är så kallad fytoremediering – användningen av växter för att extrahera giftiga ämnen ur marken. Växter odlas på förorenad mark och när de skördas kan det giftiga materialet separeras och omhändertas. Metoden är kostnadseffektiv och varsam, om än långsammare, vilket gör den särskilt lämplig i kulturarvsrelaterade sammanhang och offentliga miljöer. Projektet har undersökt hur dessa metoder kan användas på ett sätt som tillför flera värden till platsen, med målet att berika offentliga miljöer på landsbygden. Forskare från RISE med expertis inom hortikultur och miljövetenskap har samarbetat med lokala konstnärer samt arkitekter och planerare för att utveckla ett koncept för hur fytoremediering kan användas för att lösa problemet med giftiga rester på ett sätt som samtidigt tillför nya värden till platsen. Projektet utgick alltså från idén att koppla samman naturvetenskap och konst för att skapa nya offentliga rum och bidra till både social och miljömässig nytta.

Att bredda berättelsen om industriarvet – landskapsinterventioner och trädgårdar

Processen har undersökt hela landskapet kring fabriken och hur det påverkats av den industriella verksamheten. Detta resulterade i en landskapsintervention i form av en ny skulpturpromenad genom ett tidigare otillgängligt ödemarksområde, samt två testbäddar/trädgårdar inom bruksområdet. Dessa nya interventioner är avsedda att bidra till berättelsen om industriarvet samtidigt som de skapar nya destinationer för besökare och boende i närområdet. Trädgårdarna har varit de största prototyperna av sitt slag i ett svenskt klimat och har gett fördjupad kunskap om alla aspekter av planering, genomförande och underhåll som krävs för en sådan intervention, samt utforskat dess rumsliga och konstnärliga värden.

Syfte och forskningsfrågor

Forskningsfrågorna var: 

Hur kan en process för ömsesidigt samarbete mellan konst, design och vetenskap utformas för att sanera förorenade kulturmiljöer och samtidigt fungera som en generator för nya typer av offentliga platser på landsbygden?

Vilka är de tekniska, konstnärliga och kulturarvsrelaterade resultaten och värdena av det kombinerade arbetet med fytoremediering och konstnärliga interventioner, och hur kan nya saneringstekniker öka tillgängligheten till gemensamt kulturarv?

Projektresultat

Omvandling av ett ödemarksområde till en skulptural landskapspromenad – utvidgning av det offentliga rummet på landsbygden

Med utgångspunkt i en gemensam kartläggning av hela landskapet kring det tidigare pappersbruket valdes ett tidigare deponiområde ut för interventioner. Här utvecklade konstnären Cordula Bielenstein-Morich skulpturala objekt för platsen, och en promenadslinga med skyltar och kartor anlades. Området, som tidigare varit otillgängligt, används idag frekvent som promenadstråk.

Etablering av två testbäddsträdgårdar för marksanering - öppna för besökare

Efter en inledande undersökning av föroreningarna inom bruksområdet anlades två trädgårdar. Ett noggrant urval av växter för fytoremediering gjordes, och under tre säsonger odlades och skördades dessa växter i trädgårdarna. Själva metoden för fytoremediering hade redan tidigare visat sig vara effektiv, och det var därför inte reningstekniken i sig som testades i studien, utan snarare hur den kan utformas och tillämpas. Trädgårdarna har haft många besökare, både professionella aktörer och allmänhet, och har väckt intresse inom forskningsfältet för naturbaserade lösningar. Projektet har därmed bidragit till en bredare kunskapsuppbyggnad kring framtidens saneringstekniker, där det tvärvetenskapliga perspektivet mellan naturvetenskap och samhällsplanering är avgörande.

Synliggörande av industrihistoriens olika lager – en mer komplex förståelse av kulturarv

Projektet undersökte begreppet industri- och kulturarv på flera olika sätt. Genom att identifiera, förstå och tillgängliggöra de stora ödemarksområdena kring bruket ville projektet bredda förståelsen för hur industriella verksamheter har format – och fortfarande formar – våra livsmiljöer. Det kan ses som ett sätt att öka medvetenheten om den mycket långvariga påverkan industrin har haft på naturen, men också om hur dessa processer har skapat sina egna former av skönhet.

En konstnärsdriven process, lokal produktion och återbruk av lokala material

Alla objekt såsom grindar, stängsel, skåp, skyltar och gångbroar till trädgårdarna och promenadslingan tillverkades på bruket, med medverkan av lokala smeder, snickare och konstnärer.

Metoder och erfarenheter

Resultat från testbäddarna för fytoremediering

Resultaten hittills visar att växterna i just detta fall inte kunde hantera föroreningarna, eftersom dessa främst förekom i form av fasta block snarare än upplösta i jorden. Trots detta har resultaten och den fördjupade förståelsen stärkt uppfattningen att fytoremediering är en lämplig metod i sammanhang där man har ett långsiktigt perspektiv på reningsprocessen. Metoden kan samtidigt tillföra stora kvaliteter till den aktuella platsen. Dessutom erbjuder metoden ett alternativ där reningen sker direkt på plats med hjälp av fotosyntes, till skillnad från traditionell schaktning som kräver omfattande transporter av stora mängder jord. Det är dock avgörande att tidigt ha en djupgående förståelse för markförhållandena för att kunna avgöra om metoden är lämplig för den aktuella platsen.

Den viktigaste lärdomen inom området fytoremediering handlar framför allt om hur metoden kan omsättas i praktiken. Även om resultaten inte blev så lovande som projektet hoppats på, är systemet och upplägget nu väl förstått och kan delas med andra aktörer med liknande ambitioner.

Erfarenheter av att arbeta i ett tvärvetenskapligt projekt

Projektet inleddes med en gemensam kartläggning av hela landskapet där naturvetenskap, konst och arkitektur bidrog med mycket olika perspektiv. Därefter valdes två huvudsakliga platser för interventioner och vidare undersökningar ut: mesaområdet och trädgårdarna vid bruket. Genom hela processen har de olika perspektiven kontinuerligt informerat varandra i en återkommande loop av återkoppling och lärande.

Själva kunskapsintegrationen och samarbetet har också studerats under projektets gång. Några slutsatser från detta arbete är att de konstnärliga och arkitektoniska delarna av projektet hämtade stark inspiration från den naturvetenskapliga kunskapsbasen, och att slutresultatet kan beskrivas som en konstnärlig process grundad i vetenskaplig kunskap. Den naturvetenskapliga kunskapen styrde dock inte processen i samma utsträckning som den konstnärliga. Naturvetenskapens roll blev snarare instrumentell – ett verktyg i en process som huvudsakligen vägleddes av ett konstnärligt förhållningssätt och vikten av att värna konstnärliga värden. Den vetenskapliga kunskapen fick därmed en annan betydelse än vad som först förväntades.

Den arkitektoniska kompetensen användes också på ett annorlunda sätt än vanligt, med fokus på att förstå och synliggöra befintliga rumsliga kvaliteter, snarare än att skapa nya. Arkitektens språk och verktyg i form av ritningar och diagram användes efter att interventionerna genomförts, som ett sätt att dokumentera och sammanfatta resultaten, snarare än som ritningar att följa i förväg. Detta visade på ett möjligt arbetsfält för arkitekter som skiljer sig från dagens mer traditionella praktik. Arkitekturens verktyg och språk var särskilt användbara som kommunikationsmedel eftersom både processen och platsen var stora och komplexa.
 

Är du intresserad av att läsa slutrapporten från projektet? Kontakta Sara Pettersson, verksamhetsledare, Urban Futures, sara.pettersson@wexsus.se 

Projektet är en viktig del av Urban Futures satsning på gestaltad livsmiljö.